Tre Fem Två

Bayern München - Hoffenheim ikväll. Hade gärna sett den, men nu är det så att jag har köpt lite vin och öl så jag tänkte bli knallrak. Blir alltså ingen tysk fotboll ikväll, tyvärr.  Terrenon lockar mer den här kvällen.


Torino - Fiorentina i helgen, håll utkik efter Införrapporten på svenskafans som skall skrivas av undertecknad. Min första artikel för övrigt.

Mat och dryck nu.


Ciao

FYYYYYYYYFAN, dagen var framme för hemresa för oss i det lila-brödraskapet. Tungt som satan. Frukost på stan, lite snack om matchen och några vändor för att kolla in lite kläder, sedan var det dags att packa ihop och ta tåget till Milano.
Väl där började Sandro få ont i kistan, riktigt ont. Allt eftersom vi färdades närmare Milano började magen göra mer och mer ont och när vi väl var framme kunde han knappt gå. När vi sedan tagit bussen till Bergamo flygplats kunde han inte längre stå upp, sjukvårdare tog hand om honom och han blev kvar på sjukhuset.

Om någon vet något om han kommit hem och mår bra så lämna gärna en kommentar..


Hem kom vi iallafall till slut och jag kunde inte vara mer nöjd med min resa. TACK ska ni ha mina vänner, hoppas att vi snart är där igen.


Spurs vidare efter att Roman och Bent vänt ett 1-0 underläge
Carlos Tevez stekhet i kvällens match mot Blackburn, 4 mål av argentinaren,

Ursäkta dröjsmålet med dag 4 från resan, ett fel på sidan gjorde att mitt geniala inlägg som jag lagt ned dyrbar tid på att plita ned raderades och jag har nu återvänt i hopp om att detta ska kunna komma i närheten av originalets kvalitet, trots min ilska.  Åter till det relevanta.


D Day.

Till kvällen stundade en ödesmatch i Champions League och vi vaknade alla med någon sorts spänd förväntan, trots den mer än tillräckliga spritkonsumtionen kvällen innan. Felice och Junior hade somnat fullt festklädda och säkert bara sovit några få timmar. Hur som helst så sken iallafall solen över Toscana och det var vår sista heldag i Firenze så den fick inte gå till spillo på grund av självömkan på ett hotellrum. 
 Så snart alla var redo tågade vi ut på gatorna för att utforska, detta museum till stad som jag mer än gärna skulle göra till min hemstad, ytterligare. Junior tog oss till Piazzale Michelangelo, en utsiktsplats för dom som inte vet. (stavning?) Efter en förbannat lång trappa kom vi fram till målet, slutkörda efter denna oerhörda ansträngning så började lillpojken sukta efter "bärs och brudar", bärs fick han men brudar fick han inte tag på. (Sorgligt nog för denna, världens enda, nymfoman som fortfarande är oskuld)

Utsikten därifrån går inte att beskriva för någon som inte varit där, men tänk er världens vackraste stad från en höjd i solskenet. Man skådade Arno-floden, Ponte Vecchio och alla de andra broarna, Doumo och framförallt, Artemio Franchi. Tårarna var nog fan inte långt borta hos mjukisar som oss. (Förutom lillen som är med i Derby County-firman)
Jag och Felice menade i samtycke att vi skulle återvända för att stanna. Ölen kan jag nämna, smakade utsökt denna förmiddag. Efter någon timme uppe på höjden började det eka i magsäckarna på de tre gossarna på höjden. Vi bestämde oss för en Pizza på första bästa ställe. Så blev det.

Efter utfodringen traskade vi hem till hotellet för att kolla in om det började närma sig avfärd mot arenan. Vi träffade hela sög i oss varsin Moretti och begav oss upp mot arenan. Lillen var vid det här laget redan full, så när vi gick in på Viola-shopen för att handla slut på våra sista slantar så gjorde han ett fint fylleimpulsköp, värt mer än det ynka studiebidraget han drar in i månaden. Världens schysstaste Fiorentina-jacka. Just en sådan som jag stått och dregglat, som en mentalpatient, över på lördagskvällen men insett att 30 euro (som min kostade) var mindre än 130 och därför valt den tunnare varianten.

Efter en nätt shoppingrunda satte vi oss på en pub utanför Franchi och fortsatte ölhävandet. Ölen smakar visst bättre ju närmare arenan man befinner sig. Stärkta av detta återställande av ordningen (promillehalten?) äntrade vi stadion, med hoppet i våra hjärtan. Väl där inne träffade vi GIno, vår karismatiske guide från vingården, fullt uppklädd i Viola-kläder och med en rykande cigarr i mungipan. Den för fotbollsälskare som oss mycket välkända CL-hymnen drog igång och jag kan lova att det inte bara var kölden som gav mig gåshud i det ögonblicket.

Matchen gick igång i ett högt tempo och vi började något bättre. Men de gästande fransmännen åt sig in i matchen och var även ofina nog att ta ledningen efter makalöst passivt och bolltittande försvar. Frey chanslös och 0-1, Jean II Makoun. LACK....
Efter detta var det mycket Lyon, Juninho smällde på en frispark i ribban och Benzema kunde snart utöka ledningen. Hoppet ska vara det sista som lämnar en, men jag vet inte om jag riktigt trodde på en vändning i det här läget. Men likt förbannat så sjöng vi fram vårt lila lag.  Vi gjorde 1-2 och hoppet tändes igen, men tyvärr stod sig resultatet matchen ut. Nu kunde vi bara hoppas på att vi ska plocka en pinne minst borta i Bukarest.

Efter matchen var det direkt till hotellet för det flesta, jag, Felice, Adde och Junior var dock hungriga igen och insåg att våra alternativ var få. MCDONALDS I FLORENS.... blasphemy.
Skönt iallafall med lite bukfylla och äckliga svettiga hamburgare och några sladdriga pommes så att man inte somnade hungrig. Hem till hotellet. Morgondagen skulle bli lång och hemlängtan kunde man knappast påstå att man hade. Verkligheten var tyvärr den att vi skulle åka hem dagen efter.


Tyvärr fick Sandro inte uppleva matchen mot Les Gones, han mådde inte bra och valde däför att stanna hemma. Mer om det i del 5

Roma - Fiorentina...... tungt, jävligt tungt.

Tredje dagen på vår resa skulle även den bli en otroligt trevlig upplevelse. Tidigt på morgonen, räknat mot alkoholintaget kvällen innan, gav vi oss av i buss mot vingården Castello da Verazzano. Bussresan dit var ingen rolig upplevelse, men så snart jag klev ur bussen och andades in den friska luften kände jag hur livet kom tillbaka direkt. Vilken plats! Naturen i Toscana är mer än underbar.  Vi möttes upp av vår karismatiske guide Gino, även han en Violasupporter.  Gino visade oss runt på gården samtidigt som han skojade friskt och berättade gårdens historia.

Efter en timmes rundtur kom vi till huvudmålet med resan, middagen. 5 olika vinsorter serverades tillsammans med 4 otroligt goda rätter, känslan av att komma in i matsalen med sin öppna eld och vildsvinshuvuden på väggarna var obeskrivlig. Ute var det kallt och blåste snålt. Där inne var det varmt och stämningsfullt.

VCS intog ett bord och började hugga in på förrätten och vinet. Adde jr. fick genast syn på ett gäng ryssar som såg ut som de värsta maffiasnubbarna man kan tänka sig. Redan innan förrätten var över hade han hoppat över till det ryska bordet och genom att bjuda de hårdnackade ryssarna på snus så hade han brutit isen. Vi andra satt bara och fantiserade om vilket sätt Vladimir och Konstantin hade planerat att tillintetgöra denne unge gosse. Turligt nog var de på gott humör och visade inga som helst tecken på våldsamt beteende.

I slutet av middagen när vi intagit en ansenlig mängd vin och även vart på Vin Santo och Grappa så tyckte Adde Jr. att han var alldeles för mätt och det var då dags för en evakuering av magsäcken. Efter en halvtimmes toalettbesök innehållande uppskattningsvis 6 kaskadspyor utrymde pojken toaletten. Vitare än snö i ansiktet tågade han ut i bussen för att där känna en nyfunnen lust att tömma magen på dess innehåll. Jag, Thomas och Polle kom senare till bussen och när Presidenten fick nys om Lill-Addes beteende blev han bitter. Junior fick  sig en utskällning i sann "Alex Ferguson hårtorksanda", han fick veta att om detta upprepades skulle han få promenera den nätta sträckan av ca. 3 mil centrala Florens. Adde somnade kort efter detta, med ett något stukat självförtroende och man kunde nästan urskilja en röd ton på hans annars kritvita kinder. Vi andra fick oss till sist en lugn stund från denna citatmaskin från Vikingstad.

Två timmar efter att vi kommit hem från Verazzano var det dags för nästa flerrättersmåltid. Mellan dessa måltider hade vi besökt hotellet för att korka upp en vinare och ta några öl. I god stämning tågade vi mot nästa restaurang för att äta med minst lika god aptit där. Här intogs mer vin och grappa. Ola hade anslutit sig till gänget och var i god form även han. Efter ett par timmar och några nidvisor om Ola var det dags att gå vidare. Sei Divino fick återigen besök av ett VCS som i allra högsta grad var på festhumör. Jonny W var lite trött och somnade till där inne efter en negroni. Mer info om hans kväll kan jag tyvärr inte erbjuda. Ett gäng dyngraka svenskar tågade senare vidare till nattklubben YAB.

Mitt eget Yab-besök blev kortvarigt. Efter bara en halvtimme kände jag mig redo för ett toalettbesök. Sittandes på toaletten märkte jag att dagen hade varit lång för mig och att mitt mer än tillräckliga alkoholintag började göra ögonlocken tunga. Dags för hemfärd tänkte jag och taxin stod utanför och väntade. Har därför inga sensationella uppgifter om vad som hände därefter. Väl på hotellet somnade jag direkt.

Ännu en sjukt bra dag var över och jag kunde inte vara nöjdare.

Ciao fratelli

Hemkommen igår natt, tusentals kronor fattigare men en miljon minnen rikare. En fantastisk resa med ett grymt gäng.
Detta kommer jag aldrig att glömma och jag ser redan fram emot nästa vända. Snackades lite löst om mötet med Milan i sista omgången, visar sig vad det blir.

Redan klockan halv 5 var jag framme på Skavsta och jag märker, till min stora förvåning, att jag är ensam på hela stället. En timme senare började resten av gänget rulla in och jag insåg snabbt att detta var ett gäng sköna lirare. Hällde in 2 Staropramen för att komma i stämning och sen var det "all downhill from there". Efter en tågresa fylld av öl var stämningen på topp, trodde jag iallafall. 
 
Incheckning på Hotel Azzi i centrala Florens och sedan taxi upp till Franchi, där inhandlade vi diverse halsdukar och dylikt. Matchen drog igång och första halvlek var groteskt dålig. Underläge 0-1 och efter idel svordomar så kom vändningen.

Mutu chippar in en straff och hela stadion exploderar i eufori och jag har nog aldrig varit så nära att dö av glädje. När sedan Montolo gör ytterligare och även Gila fick hänga en så gjorde det inte så mycket att Di Natale fick sätta en balja på straff. En fantastisk vändning och lyckan var total.  Maten efter matchen smakade helt obeskrivligt bra och efter en lång dag somnade jag med ett leende på läpparna.....


...och detta var bara första dagen, mer om detta imorgon.

Höstens höjdpunkt närmar sig med stormsteg! En vecka kvar tills vi sitter på planet ner till Italia! Ska tillbringa 5 dagar i Firenze tillsammans med Viola Club Scandinavia. 2 matcher avverkas, Fiorentina - Udinese och Fiorentina - Lyon. Utöver det så har vår oerhört hängivne ordförande fixat med diverse middagar, vinprovning och en hel del annat. Kan inte vänta på att komma ner och stå i Curva Fiesole och skrika något på ett språk jag sannerligen inte behärskar.

Curva Fiesole


Lördagen bjuder på en del matcher, Tottenham åker till Craven Cottage och försöker utöka sin vinstrad, skulle onekligen göra mig lycklig om detta lyckades.Palermo tar emot Inter på La Favorita, skönt om sicilianarna skulle kunna plocka poäng av Internazionale, oavsett resultat i den matchen så kommer jag utan tvekan lyssna på Zamparini, Palermos helt galne president, en citatmaskin utan dess like, det bästa med honom är att ingen spelare från Palermo någonsin gjort något fel, men när andra (läs allt mellan domare och Gilardino) så ska dom grillas och flås levande.
 I Spanien åker det kungliga laget från Madrid, med sin målsprutande argentinare Higuain, till Valladolid,  här krävs 3 poäng för att inte halka efter Barca, Villarreal och Valencia. De sistnämnda tar emot Sporting Gijon, laget med Spaniens tveklöst bästa bortasupportrar (och enda kanske?),  och här bör Valencia ta 3 stadiga pinnar. Lagets fixstjärna David Villa är i form och det ska mycket till för att Fladdermössen från Turia ska vinna.

Mer om helgens fotboll kommer under dagen.

FORZA VIOLA

Gårdagens omgång i ligacupen bjöd på en otroligt underhållande match mellan mitt kära Tottenham och Liverpool. Tottenham inledde matchen mycket starkt och Liverpool hade inte mycket att säga till om.

Vår givne etta Isaksson vaktar målet. 
I backlinjen från höger skulle jag vilja se Fredrik Stoor spela från start, Fredrik har inte haft någon rolig inledning på säsongen i Fulham och behöver en chans att visa upp sig för landslagsledningen. Micke Nilsson vet vi alla redan att han är en stabil spelare. Mellberg är en rutinerad spelare som börjar växa in i sin roll i Juventus. Bredvid Olof vill jag se att en lite mer oprövad spelare får spela och visa sina kvalitéer, Granqvist är en duktig mittback, skulle vilja se att Peter Larsson fått följa med, med jag är ju inte förbundskapten. Safari är den enda naturliga vänsterbacken i truppen och bör därav inta den positionen. Angående Martin Olsson hade varit roligt att se hur han står sig på landslagsnivå, han har ju spelat regelbundet i Premier League och inte blivit bortgjord där, så varför inte?      
I dagsläget ser jag Martin som nästa storspelare inom svensk fotboll och han bör spela till sig en plats så småningom.
Mittfältet från höger inleds med "Chippen" som har varit mycket bra för landslaget de senaste gångerna han spelat, Sebastian Larsson som alternativ, men jag tycker att vi bör ha åtminståne en yttermittfältare som är riktigt bra på att utmana och göra sin gubbe, all respekt åt Larsson men jag vill gärna veta var Chippen står just nu efter skador och flytten till Al-Hilal. Mitt val av Rasmus Lindgren i mitten tillsammans med Källström, istället för Daniel Andersson är av samma anledning som att jag skulle bänka Micke Nilsson, han är en jämn och stabli spelare som man kan lita på att han gör sitt jobb, Lasse och Roland behöver inte få det bekräftat ännu en gång. Däremot behöver de kolla in Rasmus Lindgren, en liknande spelare på många sätt men ett yngre alternativ som bör slussas in på sikt. Källström spelar då i en något framskjuten mittfältsroll och Rasmus städar bakom honom. Holmén till vänster behöver jag nog knappast kommentera efter hans senaste insatser, viktigt att han får vara kvar i startelvan och känna förtroendet från tränarna.
I Anfallet ger jag Zlatan och Marcus Berg chansen, Zlatan är Zlatan och Markus Berg har under sin tid i IFK Göteborg och Groningen visat sig vara en måltjuv av rang. Ryktades förresten för någon vecka sedan om att PSV var intresserade av att köpa Marcus, det skulle vara ett stort steg i karriären, notera att detta inte är bekräftade uppgifter utan kommer från en Transfersida på Internet, därav bör det ses som endast ett rykte än så länge. Henrik Larsson är just nu given som startman i en kvalmatch, men han blir inte yngre och Sveriges berorende av Henrik är i dagsläget alldeles för stort, jag hoppas att någon snart ska kliva fram och ta över efter honom innan han slutligen väljer att dra sig tillbaka. VIktor Elm bör ges en chans här, han har haft ett fantastiskt år i Kalmar och skulle må bra av att få visa upp sig mot Holland.


Slutsats

Sverige brukar sällan göra bra ifrån sig i träningsmatcher, men det är mycket viktigare än vad många tror. Det lag som vinner en träningsmatch ökar nämligen på sin ranking-koefficient, alltså en sort poängräkning där den som har högt koefficient är högst rankad. Ju högre rankad du är desto enklare motstånd (på pappret) får du möta i ett eventuellt mästerskap. Sverige ligger ganska långt ner på rankingen, närmare bestämt på 28:e plats,mycket längre ned än vi skulle gjort om man bara räknat kval och mästerskap, ett bra exempel är att Bulgarien ligger på plats 15, ett land som Sverige spöar 9 gånger av 10.


Länk till hela världsrankingen (081008)  här